Yttrandefriheten. Den som vi har slagits för i generationer. Den är en rikedom som vi inte får sälja ut. En möjlighet att påverka vad som sker. Men vi som lever här använder den inte.
-Jag berättade inte vad som skedde när min chef lade ner Unga Klara, teatern där jag arbetar, säger Susanne Osten. Jag fick rådet att förhandla först om vår framtid. Sen när alla kontrakt var undertecknade då kunde jag berätta. Jag fick använda min ilska taktiskt.
Denna tystnadskultur, denna drift att undvika konflikter lider inte norrmännen av. Igår när kommissionen presenterade vad som gick fel den 22 juli 2011 i Oslo och på Utöya fanns inga undanflykter. Rakt på sak fick det norska folket se vilka svagheter som ledde till att polisinsatsen gick sämre än den borde gjort.
Ett år efter det fruktansvärda attentatet. Inte många år senare som när Palmeutredningen granskades.
Vilket land kommer att ha den bästa organisationen för att utreda misstankar om förberedelser till attentat tror ni?
2 kommentarer:
Jättehärlig blogg hittade jag här - det är så härligt när man ramlar in hos någon och känner att det hit vill jag komma tillbaka! Kommer definitivt tillbaks och läser mer hos dig /Marina
Hej och välkommen! Tack för de fina orden. Kom gärna igen.
Skicka en kommentar