Frågan jag ställer mig är varför?
Artikeln var inne i tidningen, NSD, på alla hjärtans dag. Den där dagen som för mig betyder både glädje och patriarkala ålderdomliga seder. Har Mikael Niemi rätt att alla borde få lämna in manus detta nådens år 2014 eller är det så att det är en god idé att locka kvinnor så att de lämnar in sina manus? Det tål att diskuteras, men ganska snart känns det inte gammalmodigt att uppmuntra de kvinnor som kämpar på med sitt skrivande undanskymt, att få en chans att visa vad de gör. Underligt nog är det inte lika svårt för skrivande män att ta fram sina texter i offentligheten. Vilket märks när det är textuppläsningar.
Här tillbringade vi Alla hjärtans dag. I ett hus som både står för barmhärtighet och mörka handlingar. Vi var på ett fantastiskt innerligt bröllop med människor från hela världen. Så för oss är det ett kärleksslott.
(Undrar ni vad det mörka är så gå till Rockelstads hemsida de berättar historien om 1930-talet så bra alldeles själva).
Slottet står också för min häftiga faster. Hon som slog fast att hon ville ha en bal på sin 90-årsdag. Den gick av stapeln här med hela hennes stora familj. Hon ringde och sa till mig att jag skulle strunta i min far som blev vrålirriterad på sin storasyster när hon bjöd in till fest med ett bifogat inbetalningskort. Han tyckte att det var nog att ta sig 12 mil från sitt hem. Hon tyckte att vi skulle ta oss 115 mil. Och det hade vi gjort om inte huset var fullt av influensasjuka.
Min faster var övertygad om att vi ska införa skoluniform, vilket hon hade i skolan på 1920-talet. Hon styrde och ställde på sitt sätt. Vilket inte var helt lätt att följa med i. Men fick hon en god idé så drog hon igång och genomförde den. Jag har flera här hemma. Goda recept, förståndiga yllemössor för nyfödda och andra praktiska ting.
Tänk vad en bild kan få mig att minnas. Så här på min 57:e födelsedag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar