Den andra bilden är från byn när samma regnfront hunnit i kapp oss nästa kväll. Tungt trummande regn mot fönstren och ännu värre bilder från Gaza.
Kriget i Gaza har fått mig att tappa bort alla ord. Jag vaknar på nätterna och känner mig medansvarig. Men jag har svårt att berätta hur jag tänker. Men en sak som jag hela tiden ser framför mig är de bilder som vi
fick se från sjukhus, i Gaza och i Jerusalem. Samtidigt
varnar Israel läkarna för att de tänker invadera och bomba
sjukvården.
Jag tror att det räcker. Ja, för att vi ska förstå. Tänk att hamna på sjukhus skadad eller sjuk och känna sig jagad av tjutande vapen och flygplan.
Jag läser många olika debattartiklar om varför detta krig aldrig tar slut. Det som slår mig är att det lika mycket är ett krig om ord och förklaringar. Den ene ser antalet döda, långt över tusen palestinier, de flesta vanliga människor. Den andre räknar raketer. Tusentals har nått Israel sedan konflikten började.
Det jag inte begriper alls är att FN inte berättar om varför denna organisation håller sig undan sitt ansvar och låter människor dö, leva i skräck för att träffas av raketer och tappa allt hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar