Två mil utanför Östersund vid en gammal militäranläggning står en buss som en grupp på 30 flyktingar vägrar lämna. De har klivit på bussen i Malmö och fått veta att de ska åka i ett par timmar till en annan plats.
Efter 15 timmar i bussen får de se att de ska placeras i skogen utan någon kunskap av var de befinner sig. Då vägrar de att kliva av bussen. Detta upprör dem som tycker att alla som kommer till Sverige ska tacka och vara glada för att de har överlevt.
Vi andra som har flyttat frivilligt någon gång i vårt liv kan förstå att det inte är så lätt att våga kliva ner i mörkret och tro på att det finns ett liv som väntar där på den gamla militärförläggningen.
Jag känner igen mig i den oro som jag kände på tåget när vi rullade genom övre Norrland den där morgonen för 29 år sedan. Det var kolsvart, 30 grader kallt och jag kände inte till ett jota. Men jag reste i mitt eget land och med mitt eget språk av fri vilja.
Hur ska dessa människor som förlorat allt tro på att de inte spärras in i ett läger utan möjlighet att ta sig någon annanstans? Hur ska de kunna våga ta klivet ner till en evig väntan på besked om hur framtiden ska bli?
Hur rädd skulle jag vara i samma situation? Du?
Det undrar jag i snöyran vid älvens strand.
5 kommentarer:
Håller fullständigt med dig. Utan information om var de är eller vad som ska hända skulle jag också stannat på bussen.
Nu har jag läst hennes text också. Som om de skulle behöva ta hänsyn till svensk inrikespolitik! Man tar sig för pannan.
Oj vad många människor som anser att det bara råder yttrandefrihet för några och inte för andra.
Svårast att förstå rädslan och besvikelsen verkar de ha som aldrig flyttat längre än 100 meter från sin mamma.
Jag hoppas att vi vaknar upp och ser att det är människor som flyr, inte perfekta tyckasyndomvarelser.
De har 20 spänn per dag till bussbiljett, kläder, medicin mm. I vår kommun kan de med en veckas 140 kronor ta sig tre enkla resor till stan.
Din blogg är viktig för mig för att den ger värdefulla insikter. Tack för detta inlägg som är igenkännande och baserad på verklighetens fakta.
Gunilla
Tack Gunilla för den fina kommentaren!
Skicka en kommentar