Vad som hänt

Doften av såpa och blött damm. Nu är det det tid för att ta tag i alla de där uppskjutna sakerna som borde göras. Först ut är mattan från Puoltikasvaara. Byn mellan Gällivaare och Kiruna dit vi for sommaren 2006 för att få möta textilkonstnären Rut Orrmalm i hennes fina ateljé. Mattan heter Vårvinter och är en av de finaste som jag har sett. På ena sidan har snön fortfarande grepp om naturen och på den andra är det grönskan som tar över.

Grönt som i de första knopparna på björken. De syns inte så bra i morgonsolen men jag lovar de är gröna. Även klockan sex på morgonen när kylan stiger upp ur marken.

Ja, det är fortfarande kyligt trots att eftermiddagarna är ljumma. Tjocksockor till brevlådan på morgonen och bara ben i solen klockan ett.

På bara tre dagar har vi hunnit från snöhögar överallt till snöspillror i skogen.

Isiga dynor och dukar på utomhusmöblerna till frukost på altanen.

Tänk om allt gick åt samma håll. Mer värme och omtänksamhet och mindre kyla och egocentriskhet. Det vore något att se fram emot.

Vad som hänt i övrigt är att näringsminister Mikael Damberg låter hälsa att de har sökt med ljus och lykta efter någon person i Norrbotten som har tillräckliga kvalifikationer för att sitta i LKAB:s styrelse och inte funnit en enda.

Ingen professor på Luleås tekniska universitet där bergsingengörerna utbildas är kompetent nog, ingen företagsledare, inte ens en enda politiker kan klara av att sitta med vid styrelsebordet när framtiden i Malmfälten avgörs.

Men vad har Mikael Damberg för kompetens att avgöra det?

Nu tar vardagslivet över, om några dammiga hörn och fläckiga fönster ska få lite omsorg.