Man kan säga att jag plockade ihop och köpte bra att ha saker i blindo. Stoppade varma kläder, tjocka tröjor och det jag då kallade vinterstövlar i väskorna. Hämtade biljetter till tåget och träffade alla kompisar för att kunna säga på återseende.
Jag tänkte mig sex månader med vinter, vårvinter och ljusa dygn med mygg.
Våren varade i sju dagar men det avskräckte inte mig.
4 kommentarer:
Sex månader... som blev många år. Förunderligt med livets vindlingar och vändpunkter!
Vad intressant att få ta del av hur du flyttade! Vad hände sedan? Vad fick dig att stanna kvar? Visst är det märkligt hur livet utvecklas ... liksom ibland till ens egen stora överraskning!
Eva, just förunderligt är ett ord som passar bra.
Sofie jag tänker ha min egen följetong om vad som hände då, och hur det blev. Vi får se hur länge det är kul för både läsarna och mig.
Jag kan bara säga att livet är en överraskning nästan hela tiden.
Spännande!
Skicka en kommentar