tisdag 4 januari 2011

Kylslagna funderingar

Solförmörkelse och massor med kyla. Det är vad denna dag bjuder på. Och jag minns hur det var att vandra till jobbet när det var minus 35.

Dagens nyhet från Luleå är att det är precis 25 år sedan det var lika kallt så här i början av vintern. Det var då jag kom hit.

Varje morgon satte jag på mig tre lager kläder innan jag svepte in mig i en gammal mockapäls,  en mohairsjal och stoppade händerna i dubbla vantar.

Varje andetag fick mig att se ut som en frostad, rultande bankrånare. Det var bara ögonen som inte var täckta med varierande lager med tyg och is.

Igår var två långfärdsåkare på isen i Öckeröskärgård när en bogserbåt bröt upp den i flak. Räddningshelikoptern tog en fantastisk bild som du kan se här.

Vilken tur att det finns så mycket bättre vinterkläder idag. Idag när jag hoppas på att solen står så högt att vi kan se solförmörkelsen.

6 kommentarer:

Sophia Callmer sa...

Fantastisk bild med de två små människorna på isflaket. Kläder är bra, oj så kallt ni har det uppe hos dig, vi hade ett par dagar med -24 det tyckte jag var kallt..kram Sophia

Anonym sa...

Vilken bild Eva!!!!!!

Granne med potatisodlaren sa...

Så häftig! S ropar just nu att det är 27, 2 kalla grader. Och hon kommer hem med ännu tjockare vinterstövlar.

Cecilia N sa...

Här är det bara -6. Det är lagomt.

Cecilia N sa...

Nu har jag sett skridskoåkarbilden också.
Och är än mer övertygad om att man ska hålla sig på land. Deras isflak skulle ju lätt kunnat vara hälften så stort.

Brr.

Granne med potatisodlaren sa...

Äntligen är det en kall vinterdag, inte fler än 12 kalla grader.

Cecilia, jag är också så där rädd av mig inför glansis. Den ser tunn ut och verkar inte hålla för att åka skridskor på. Men egentligen är det isen som skyddats av snön som kan vara vara farlig. Här där vi ofta gör isvägar har de kommit på att ploga dem superbreda för att isen ska växa sig extra tjock.

Men varje kväll när min dotter korsar älven på isvägen så är jag orolig. Fjantig, tycker hon.