idag är det jag som muttrar. Klockan var nästan halv sex och det nybryggda kaffet doftade och allt såg ut att bli en ny vårvinterdag. Men det blev nyvinter. På den gamla snön dansar små hagelkulor runt i den vassa vinden. Ännu ett slut på mars i frostens tecken.
Inte mycket att bry sig i nu när jag ska samla ihop mig inför morgondagen. Ännu en vimsig och rörig packning. Ännu en känsla av att jorden kommer att öppna sig och av att ingenting kommer att finnas kvar.
Det räcker att jag har stuvat in allt i bilen och satt mig vid ratten för att köra så försvinner den.Var kommer denna resfeber från?Var finns den alla vanliga vardagar? Det kan jag undra.
Liksom jag undrade över åskmullret igår. Ovanligt med blixtar och dunder innan snön runnit bort.
3 kommentarer:
Vackert skrivet, Eva! Och det är en fin tanke att mars kan ha flera slut.
Konstigt med resfeber. Jag är också helt upp och ner när jag till exempel ska flyga. Otalbar! Men bara jag kommer till Arlanda och har checkat in brukar det gå över.
Tack Victor.
Ja, Eva, varför är det så här? Det vill jag verkligen veta. Då kunde jag göra något åt det.
Skicka en kommentar