Äntligen har jag fått se denna underbara del av Sabbatbergs stenöken. Den ligger gömd mellan kontor, nybyggen och några vackra 1700-talshus, granne med Vasaparkens baksida.
Det är mer än fem år sedan jag mötte Yvonne Westerberg på en föreläsning om trädgårdens terapeutiska möjligheter. Här är färger, skugga och ljus ett sätt att nå dementa människor. Dessutom finns det hörn med hässjat hö och tvätt på tork som en resa in i minnena.
3 kommentarer:
Vilka vackra bilder! Trädgården är helt underbar, nu var det ett tag sedan jag var där, men vilken oas! Naturen är verkligen som balsam för själen.
Ser verkligt fint ut! Måste se om jag får möjlighet. kram Sophia
Kära nurseblog och Sophia det är så här en trädgård ska vara. Öppen för alla med intryck och känsla. Den ger verkligen tröst mitt i stenstan.
Skicka en kommentar