och Sabbatsbergs-
sjukhus.
Tomt och glänsande är de adjektiv som jag inte vill skriva men som står framför alla andra när jag ska fortsätta att beskriva vad jag sett. De sju (7) konstnärerna som fått varsitt stipendium är intressanta. (Men Karin Mamma Andersson visar två verk!)
Det är Lena Cronquists skulpturer jag kommer att minnas. De är så innerliga. Så tunga. De var värda att vi körde fel när vi lyssnade till GPS:en och hamnade på Eastmansvägen 10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar