Ser ni också hur hon har ångrat sig och vandrat fram och tillbaka och hoppats på att vi ska vakna. Då när graderna blev kalla och snön dalade ner på altanen. Det är tur att uthuset är vinterbonat.
I morse klockan fem höll hon ett mycket bestämt tal. Lyfte på tassarna och droppade ner dem mot den tjockaste yllemattan. Trampade runt och drog ut lite fler trådar. Vässade klorna mot kattpelaren och skakade på huvudet.
Efter en halv skål med kattlax höll hon ett nytt tal och strök sig runt våra ben. Nu hade hon glömt och fårlåtit. Och ville ut igen.
Jag trampade efter mot brevlådorna. Tofflorna fylldes med kall snö när jag genade över gräset. Näsan fylldes med vinterdoft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar