måndag 16 april 2012

En överlevare

I min rabatt har det Sibiriska björnbäret börjat växa. Snön har skyddat den veka plantan och nu sväller årets knoppar. Jag undrar om den har nog kraft att blomma i år. Förra året hände inte mycket när jag planterade ut den.

Den hittade jag på trädgårdsmässan. Årets har precis slutat. Den missade jag. Men kan är jag nästan glad över för jag tror att jag hade behov av en paus i trädgårdshysterin. Eller jag vet att jag måste planera om. Skyddet runt äppelträden har nästan vält i vinter och räcket på altanen har brustit under den snö som dråsade ner i februari. Jag tror att dessa projekt kommer att räcka...

En växt som jag skulle vilja hitta en plats till är ett härdigt blåregn. Det ska finnas ett som klarar zon 4. Tänk om vi kunde skapa en liten plats där det är zon 4 i skydd av uthuset. Då skulle vi också kunna plantera ett manchuriskt valnötsträd. Det är så häftigt.

Ett finns vid skolan i byn. Det är planterat med skydd från tre håll i österläge. Bladen är som främmande fåglar så här långt norrut.

4 kommentarer:

Hemma och långt borta sa...

Dina inlägg ger mig planteringslust! På min ö är det mer så att det som växer upp det växer upp och jag blir glad!

Granne med potatisodlaren sa...

Vad bra att de ger lust. Och som du berättar för det mesta får vi vara glada över vad som vill växa upp.

Karin sa...

Blåregn är så fint! Klart det går. Syrran berättade just om en bekant som har fått tag i köldhärdiga fina plantor från Kazakstan och andra fjärran orten. Så även en manchurisk valnöt skulle väl kunna trivas. Nu får det bli riktig vår snart, så att man kan sätta igång!

Granne med potatisodlaren sa...

Hej Karin!
Härdiga plantor från Kazakstan, vore något det. Vi tar bilen till Finland och köper träde från en plantskola norr om Torneå. De förvaltar arvet från både Tsarryssland och Sovjet när det gäller härdiga träd och buskar.

Vad härligt när det blir så varmt i jorden att det är idé att sätta ut något. Vi har fortfarande gnistrande nätter med kalla grader.