Världens sämsta skämt

Första våren i Luleå, i maj, när jag jobbade en helg, ringde en av de gamla reporterrävarna. Han ville bara meddela att hans granne kommit in i köket med ett tydligt vårtecken i handen. En tussilago, vitsippa eller tulpan gissade jag på. Men inte det. Jag hade fel, fel fel. Istället sänkte min kollega rösten och väste "han hade med sig en tunna med smältvatten".

Och så rådde han mig att skriva om det fantastiska vårtecknet på näst sista sidan. Om ni undrar så fattade jag aldrig varför jag skulle skriva om det. Så skämtet föll platt till marken. Nu finns det inte en vår då inte någon berättar om det främsta vårtecknet i Luleå. Och nu skrattar jag och fattar efter 26 långa vintrar.

Här är ett av de tydliga vårtecken som bara har hänt denna vecka. Cykeln går att ta fram ur cykelstället. Det gick inte i tisdags. Och för säkerhets skull ligger snöskoveln i bakgrunden.

Ett annat tecken är att de vackra rabarberknopparna lyser röda under de multnande löven.

När jag ser ut mot älven ser jag mer jord än snö.

Men allra mest får jag vårkänslor när jag ser de vita krokusarna under äppelträdet.

Vilken förändring på bara två dagar.