Inget är svartvitt

Foto: Signe Bergsten

Visst är den häftig, den optiska effekten från några droppar vatten på den genomskinliga lunchboxen.

När jag ser hur dropparna omformar verkligheten tänker jag på att vi måste se. Titta på vad som händer där vi minst anar att framtiden finns. Tro på att vi kan hitta nya vägar när de gamla är utslitna. Men då behövs den kreativa blicken. Den som alliansens skolpolitiker skyggar inför. Först massor med rejäl kunskap och sen möjligheter att titta på verkligheten från en helt annan vinkel det önskar jag att alla elever får möta.

Då är det inte ett fattigdomsbevis att 8 procent av gymnasieeleverna väljer  estetiska program, utan en rikedom för oss alla.

När jag tänker tillbaka på min skolgång i den grå forntiden är det de ögonblick när vi fick använda våra nyförvärvade kunskaper för att skapa något eget som jag minns. När ekvationerna på mattelektionerna visade sig hjälpa när vi skulle räkna ut vad som krävdes för att vi skulle kunna sätta upp en kabaré.  Hur glospluggandet fick oss att våga prata med människor från hela världen.

Hoppet från att höra the Beatles sjunga slafsjojäjä, till att lyssna på She loves you, ya, ya.

Det är där kreativitet och kunskap möts.