söndag 2 september 2012

Mammanostalgi

Här är jag. Det är sommaren 1978 och jag bara väntar på att få fara iväg. På att få stiga på tåget mot Köpenhamn och nattåget mot Paris.

Ja, jag är nostalgisk. Jag blev verkligen glad när jag hittade bilden som låg inkilad i en bok. Det är inte världens bästa kvalité på fotot men jag minns hur det kändes.

Förväntan och oro på samma gång.

Det var så mycket som måste ordnas för att jag skulle kunna komma iväg. Tjänstledighet från jobbet på departementen, hyra ut min minimala lägenhet på 19 kvm vid Filmstaden och alla dessa brev med förfrågningar om både aupair-familjer och olika skolor. Jag kom iväg. Hamnade i en förort söder om söder nära Orlyflygplatsen. Kämpade på med att upptäcka en helt annan kultur. Men när den sexarmade läderpiskan togs fram för att den treåriga sonen skulle äta, då stod jag inte ut.

Det gick bra att dela rum med två flipperspel och barnet. Det gick bra att pendla till skolan i en timme, istället för 15 minuter som de hade lovat i brevet. Det gick bra att föräldrarna drack lika mycket på en dag som mina på en vecka. Men min gräns gick där, vid hotet om misshandel, vid tvånget att jag skulle ge barnet kakor på morgonen, vid den oroliga känslan att jag inte kunde hjälpa det utsatta barnet.

Men jag gav inte upp. Tack vare fina vänner fick jag bostad och mat. Sen blev det en normal aupair-familj med helt andra krav.

Och trots att det var så länge sen kommer jag ihåg blusen och kjolen som jag har på bilden. Röda. Fynd från en rea. Kläder som jag hade på mig för att göra intryck på arbetsgivare och folk som brydde sig om märkesplagg. De gav mig status i vardagen på boulevarderna på ett sätt jag inte hade förutsett.


4 kommentarer:

Marina sa...

Det där med att sitta och titta på gamla kort och minnas är så kul!

Granne med potatisodlaren sa...

Ja, det är roligt att upptäcka saker som jag trodde att jag hade glömt. Som färgen på blusen och kjolen, den där längtan efter något nytt. Ibland kör en rysk bil förbi i stan och luktar franska dieselavgaser. Då kommer massor med minnen.

Evas Värld sa...

Vilket härligt minne du delar! Jag minns också märkligt väl de kläder jag hade i min ungdom, när jag bodde i Paris - kanske för att man hade så få plagg!

Granne med potatisodlaren sa...

Du har säkert helt rätt. Vi hade inte så många plagg att välja på. Sen tror jag att det som hände och var annorlunda sitter kvar i minnet på ett starkare sätt.