Igår gick vi ner till den spegelblanka älven. Där fanns ett stråk med ljus. En påminnelse om att alla dagar inte är lika grå. Denna första vecka med vintertid levde upp till alla förväntningar om, mörker, mörker och mörker.
Tänd ljuset, vill jag ropa över till andra sidan. Men det behöver jag inte. Inne i stan vid Språklådan har kommunen tänt ljuset.
Det är så härligt att stå där i mörkret tillsammans med alla andra och lyssna till musiken samtidigt som bilderna strålar fram över huset.
Ett härligt slut på det kyrkan kallar Alla själars dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar