Respekt!

Det är konstigt hur olika vi reagerar. Det är inte klokt hur många vuxna personer som tror att vi kan rösta om kränkningar, i skolan. Var kommer denna tro på att demokrati är att rösta om vad som helst. Typ alla eleverna har fått rösta om Kalle ska få vara med., eller?

Här är en intervju med Astrid Johansson som fick vara med om en sådan omröstning på skolan i Luleå. På TV4 berättar hon så här.

Det är inte ofta jag berättar om vad jag inte tycker om. Mest brukar jag förstärka vad som är bra. Ja, som att Astrid Johansson bor i samma kommun som jag. Då finns det hopp om framtiden. Ja, att all denna smygsexism ses som ett hot. En orsak till att unga kvinnor inte stannar i Luleå.

Kommer ni ihåg Janne Nyberg som tog reda på hur framtiden för oss alla ser ut i Luleå. Kommer ni ihåg hur alla siffror visar att många kvinnor inte kommer att stanna kvar eller återvända som det är idag?

Det började med att han undersökte hur det gick för Haparanda efter Ikeas etablering. Där fann han att framtidstron växte och fler unga kvinnor valde att stanna kvar.

- Innan Ikea kom flydde de unga tjejerna reflexmässigt, två tredjedelar drog söderut. Det positiva med etableringen var en ökad framtidstro som fick fler att stanna, men paradoxalt nog ökade då i stället ungdomsarbetslösheten.

Efter arbetet med Haparanda ville Jan Nyberg se hur det var i Luleå, som förvandlats från järnverksstad till universitetsstad.

- Jag hade hört att det var skevt med kvinnoandelen också i Luleå, men inte att det var så skevt och att det gått åt fel håll sedan 1980-talet. Det var förvånande och förfärligt. I Luleå går det fyra kvinnor på fem män i den yrkesaktiva åldern 25-34 år. Var femte kvinna har stuckit. I Umeå går det fem kvinnor på fem män.

Jag undrar om rektorn på Tunaskolan, bildläraren och de andra vuxna kan se att det som de uppfattar som humor i verkligen är en av orsakerna till att var femte unga kvinna har försvunnit från stan.

Nu är det snart 27 år sedan jag skrev min första artikel om jämställdhet i länet. Det har hänt olika saker men det verkar som om vi inte tar till oss känslomässigt vad ett samhälle för alla ska vara. Det är som om de gamla värderingarna måste få utrymme på alla andras bekostnad.

Fortfarande får pojkars och mäns fritid kosta mycket mer än kvinnornas och flickornas. Vilket är mycket tydligt så här i slutet av januari när mullret från skotrarna rullar in över älvens strand.