Jo, det bakades kakor och fixades uppträdanden och disco. Långt från den ros-terror som drabbade skolorna för några år sedan.
Alla hjärtans dag var allra mest mormors födelsedag. Den dag när tant Ullas paket från Palatine, Illinois, (utanför Chicago) kom fram.
Mormor Signe ropade glatt: -Nu har Valentinapaketet kommit med båten- nu får ni komma och se vad vi fått. Och där fanns doften av amerikanska tjusiga modetidningar som mostrarna bläddrade i, paket med klänningar med styvstärkta underkjolar, Barbiedockor med böjbara ben och fullt av kort med hjärtan på. Kort som spelade, doftade och som glittrade. Nästan julafton.
Där inne satt vi och längtade till det Amerika som fanns i det stora paketet. Varje år från 1962 fick vi smakprov på det vi läste om och aldrig annars såg. Vi fick känna på riktiga amerikanska tyger. Ni vet tvätta, hänga och bara ta på. Nylonskimrande finkläder. Smink från Avon. Doftande sudd och häftiga självlysande tuschpennor. Och så var det det där med alla korten med hjärtan på. Dem förstod vi oss på efter att ha läst Kittyböcker. Nancy Drew lärde oss allt om hur det gick till.
Men aldrig att vi beställde rosor till dem vi vara kära i på skolan, aldrig att vi skrev kort till dem som vi beundrade på avstånd. Det blev ett disko med amerikanska kakor och ett uppträdande av några elever i aulan.
Idag ska jag fira med fina bloggvänner. Inte för att vi håller reda på att det är Alla hjärtansdag, utan för att det är så roligt att mötas ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar