Den nya är hur den amerikanska säkerhetstjänsten använder de uppgifter som de tar fram varje dag. Och vilka andra säkerhetstjänster som har tillgång till de stora datalagren. Har Kina tillgång till servrar? Har Ryssland tillgång till servrar? Har Saudiarabien en egen ingång?
Jag hörde att en dataexpert hade twittrat " Är havet blått?" när han fick läsa om hur mycket som säkerhetstjänsten kan komma åt. Han tycker att det är självklart att om staten kan, så kommer staten, eller någon annan att samla på sig alla uppgifter som finns lagrade.
På samma sätt resonerar Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys. Dessutom har han analyserat varför den norska säkerhetstjänsten missade alla informationer om Breivik. Han visar hur våra förutfattade meningar gör att den information som vi får viftas undan om den inte passar in i det pussel som vi redan ser.
Vilket i förlängningen gör denna analys av all information som finns lagrad i stora sökmotorer full av felkällor.
Skulle en ny Umabombare använda datorn för att söka efter material och recept på bomber är det inte alls säkert att de som analyserar informationen hittar honom. Men en muslimsk ungdomsledare som söker på religiösa texter i Jemen missar de inte.
2 kommentarer:
Om myndigheter av något slag men hjälp av internet eller teleavlyssning får information om uppgiftslämnare är det troligast att de ser över sin organisation och begränsar skadan. Det är mycket otroligt att de röjer att och hur de fått informationen genom att straffa uppgiftslämnare. Därför tror jag inte att någon "vanlig människa" riskerar något pga avlyssningen. Sedan kommer vi till frågan om vad eventuella “avslöjanden” egentligen kan resultera i, i ett längre perspektiv. Troligen är det enda som sker att någon högre tjänsteman får byta karriärspår eller att en politiker inte blir omvald och detta kan väl knappast vara så farligt även om de största typsnitten använts på löp och förstasidor. Journalisterna måste ju visa att de gör skäl för sina löner och underrättelsetjänstuppgifter står alltid högt i kurs. Folk läser ju deckare och om då något av detta återfinns i vardagen kanske några fler lösnummer säljs.
Inhämtning av underrättelser är inte farligt. Tvärtom måste vi kräva att våra myndigheter har övervakning av kommunikation och annat som kan användas till att skada vår demokrati. Men vi måste också kräva att användningen begränsas till att skydda demokratin och att inte åklagare får tillgång till informationen för att lagföra småtjejer som baktalar varandra på internet eller i telefon och inte heller hjälpa till med bevis mot de som laddar ner film olagligt, etc.
Jag är övertygad om att internetövervakningen skyddat oss i många fall som ingen av oss någonsin får höra talas om. Vi får bara höra talas om när den inte skyddat oss.
Jag är övertygad om att denna form av övervakning som ju sker med hjälp av privata företag inte är säker.
Vem vet vad som kommer att orsaka rädslan näst gång? Vad kommer då att vara misstänkt?
Vilka personer kommer att utsättas för utpressning, påtryckningar osv
Skicka en kommentar