Iskallt

Det är mycket som kommer fram från förr när skåpen rivs och allt flyttas om. Här är det vårvinter 1988 och A njuter i solen. Vi har tagit en tur till Kemi där snön smält bort. Hemma i Luleå är drivorna fortfarande 2 meter höga. Det är konstigt med minnet, men just det minns jag så starkt. De höga drivorna på bron över järnvägen och den fantastiska känslan av att vandra på barmark när vi kom fram.

Solen var så stark och vi var tvungna att hitta några solglasögon till vår halvårsgamla lilla flicka. Det blev en Garbobild med en skygg blick bakom de mörka glasen.

Idag var det nästan samma känsla när jag gick ner mot älven. Vindarna har vänt och nu så var det inte mer än 12 grader. Ungefär som det brukar vara en solig vårvinterdag. Men det var en annan typ av kylig vind som jag fick känna på när jag läste kommentarer och artiklar om Sveriges match i EM. Huga. Huga Huga.

Eller när jag fick en länk till vad män med stora mindervärdeskomplex har skrivit om Marion Bartoli årets mästare. Jag tänker inte länka till dessa skitkommentarer. När jag letar efter en länk till de kvinnor som vunnit Wimbleton upptäcker jag att den största sidan på svenska inte ens nämner kvinnor!!!

Då känns tolv grader i juli varmt!


Vive Marion, Vive la francaise!