Disigt känns livet. Immigt och kallt.
Vinden sliter i löven
och klär av både björkar och rönn.
Regn. Nästan snö.
Då doftar kaffet som mest.
Äpplena i skålen, en doft av sensommar.
Riktigt höst. Vardagsgrå dagar.
En torsdag som först verkar fri från löften om annat en slitet för att få allt att gå i hop. Påminnelser om att mycket borde ha gjorts för flera veckor sen. Det där surret i bakhuvudet om måsten som står på kö och klagar. Varför blir det inte gjort?
Sen kan man ta tillvara att det är kallt och blött vid en brasa i kaminen. Låta bli att tända alla lampor och krypa ner i en djup fåtölj med en bok eller en stickning. Då är det här bästa vädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar