Långsamma ord

Hurra för Alice! En författare som värnar om sin integritet. En intervju gav hon igår när hon tilldelades nobelpriset i litteratur. En enda. Här är en artikel från kanadensiska radion som gjorde den.

Men var har jag lagt mina två novellsamlingar? Det är något som jag får undra över medan jag dammar och söker i alla bokhyllor, eller bokhögar.

Alice Munro bor i den trakt där hon växte upp. På en plats där hela samhället skyddar henne från nyfikna litteraturturister. I Clinton som staden heter finns en bokhandel som drivs av hennes bästa vän. Det är där som de flesta hamnar. Med lite tur finns det en eller annan samling med noveller som den stora författaren har signerat.

Flera av dem som berättade om sitt förhållande till hennes täta berättelser tog upp att de känner sig hemma när de läser dem. Det tror jag är en av de orsaker som gör att jag alltid har gillat hennes fina noveller. Att hon alltid berör.

Det är lätt att knyta an till hennes litterära värld, bara man tar sig långsamt fram mellan orden.