Kopierar prinsen

Vi hade en prins som arbetade som formgivare under många år. Sigvard Bernadotte var så bra att många av hans föremål och mönster lever kvar. Vem bakar inte i en Margaretaskål? Vem torkar inte av ett bord eller en bänk som har ett mönster som han skapade till Perstorpsplattorna? Vem öppnar inte sin konservburk med hjälp av hans konservöppnare? Alla dessa vardagsting formgavs för alla i en tid när ett föremål skulle vara. Inte bytas ut och försvinna. De skulle både fungera och vara vackra.

Michael Storåkers, vd för Bukowskis auktionshus, vet att vi kan familjen Bernadotte. Hur prins Eugen skapade både design och blev en av det förra sekelskiftets stora målare. Tänk på altartavlan i Kiruna. Han lever kvar ute på Djurgården där hans hem, Waldemarsudde, fungerar som tittskåp och påminnelse om hans formvärld och som marknadsföring av familjens konstnärliga arv.

Michael Storåkers vet att vi står där hemma i köket och har vardagsvaror formgivna av Sigvard Bernadotte. Skulle inte vår nuvarande prins kunna bli nästa designstjärna?

Sagt och gjort. Nu produceras föremål som prins Carl Philip skrivit sitt namn på, marknadsförda av Michael Storåkers företag. Men allt fler ropar om plagiat. Prinsen har ingen konstnärlig träning eller utbildning som sina föregångare. Men är det så enkelt som att han så gärna vill bli konstnär och formgivare utan ett eget idékapital ?

Tidskriften FORM berättar en historia om den motvillige designprinsen och DN berättar om vad som kan ske när en marknadsförare av rang får en idé.

  Vad är självständig formgivning? Vad är en hommage till en företrädare? Och vad är simpel kopiering och stöld? De frågorna är aktuella idag igen.