-Vilket djävla fjäskknäpp!
Då var den bilden död. Och jag stod där med rodnande kinder.
Nu gör jag som jag vill. Nu kastar jag mig ut när himlen lockar. Jag njuter av alla konstiga moln och häftiga färger. Jag tar bild efter bild och tänker att det är fler som gillar att se de där vackra sekunderna och minuterna innan dagen tar över.
Jag är övertygad om att vi behöver stanna upp en stund och bara titta. Att vara här och nu och närvarande, kan vara bra när vi går här och balanserar mellan höst och vinter, mellan krispig frost och blött regn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar