En kopp fylld med längtan

När vi kliver in i Arcushallen går det inte att se skogen för alla träden som man säger. Hela mässhallen är packad med bord fyllda med prylar. Överallt står det klädställ och mitt i allt detta ska vi försöka hitta det vi hade tänkt oss. Glöm planerna.

Det första som jag fastnar för är två julgranspynt i glas. Lika som dem min mormor hade. Kan inte låta bli. Sen hittar jag handgjorda glas från Bornholm. Två likörglas till min eklektiska samling som används till tussilagovaser. En helt omöjlig karamellskål och en stengodsskål från 60-talet. Inget kostar mer än en tjuga.

Så står den där efter att jag har tagit mig igenom halva ytan med bord. Koppen som får mig att minnas somrarna med husvagn. Då på 90-talet var det helt speciellt att komma fram till Ikea i Sundsvall dag 2 till lunch. Kolla in allt som var nytt inför sommaren och beta av listan med vad vi tyckte vi behövde.

Gammaldags fällbara solstolar med tyg, plastbord som också var förvaring för leksaker, handdukar med solar och en hel servis med färgglada muggar. De höll den sommaren. Sen gick de i kras. På väg till Vasa året därpå fanns det bara skärvor när vi öppnade skåpen.

Nu sitter jag här och minns. Midsommar i Fågelsundet, sommardagar på Öland, språngmatcher över det enorma torget i Karlskrona efter två busiga tjejer som tog chansen efter långa timmar i bilen, sena bad i Öresund, doften av backtimjan när vi la oss ner och tittade på stjärnhimlen mitt ute bland ingenting. Då var det lätt att leva i nuet, då var det bara att vara där just då. Det längtar jag efter när jag dricker mitt te i koppen som fick mig att flytta till den tid när det fanns lite mer framtid och mindre oro. Detta trots att lågkonjunkturen låg som en våt filt över hela landet.