Nya kök eller bostäder till fler?

Hur kallt kan det bli utan fördelningspolitik?(Idag är det minus femton)

Fördelningspolitik. Ett ord som är så tråkigt att klockorna stannar med en av de viktigaste betydelserna i vårt språk.

Igår fick vi veta att regeringen tänker försöka sig på en form av fördelning genom att sänka ROT-bidraget till 30 procent av arbetskostnaden.

Detta skulle ge Löfven 6 miljarder att fördela till andra än dem som äger sin  bostad.

Regeringens förslag är att hälften ska gå till billiga hyreslägenheter, den andra hälften till reformer inom äldreomsorgen bland annat.

Vilket liv det blev! Ja, denna regering hade lovat att inte röra ROT- och RUT-bidragen, men de fick ju inte igenom sin budget i riksdagen. Nu finns det två reformer som kan ge ett utrymme för att fördela till dem som har lite från dem som har mer.

Den ena är som förslaget igår, att flytta pengar från de som äger en bostad till dem som ingen har.

Det andra förslaget som hur många ekonomer som helst har lagt fram är att ta bort räntebidragen. Det skulle innebära att de om äger de dyraste husen får bidra mest till att bygga upp bostadsbeståndet. Här finns 30 miljarder kronor som idag fördelas till dem som har lån. Mest får de som lånat flest miljoner.

Hur gör politikerna ute i Europa? Hur skapar de städer där alla får plats? I Paris och i alla större städer i Frankrike satsas många miljarder varje år på att bygga billiga hyresrätter. HLM heter husprojektet. Det började för hundra år sedan och har sedan dess gett vanliga människor chansen att bo i städerna och som politikerna i Paris säger undvikit att staden har blivit ett museum för de ultrarika. Det är inte perfekt på något vis men bättre än inget.

I London bygger man "social housing". Här har man satsat på lägenheter för de allra fattigaste och byggt dem i egna stadsdelar, eller kvarter. Det har inneburit att adresser är det som är viktigt i Storbritannien. Rätt postnummer ska man ha annars bor man fel och betraktas som fel sorts människa. Detta skulle en reform där alla som bor i dessa lägenheter skulle få rätten att köpa dem lösa. Ingen  skulle veta om man ägde sin bostad eller hyrde. Bostadsbristen är fortfarande stor och politikerna projekterar fler hyresbostäder för fattiga. Bostadspriserna stiger varje månad och allt fler medelinkomsttagare tvingas att flytta långt från London.


Hur vill vi ha det? Hur ska alla äldre med de nya marknadsanpassade låginkomstpensionerna och alla unga som får vänta i en evighet på jobb bo?

En av de artiklar som jag har läst den senaste tiden var från en kvinna som idag bor i en lägenhet som ännu inte renoverats. Hon har en vanlig pension efter att ha jobbat i 45 år inom vården. Men inte en chans att bo kvar när hennes lägenhet har renoverats. Inte en chans att få bo i en annan lägenhet för att bostadsbolagen och hyresvärdarna kräver en dubbelt så stor inkomst för att hyra ut. Hur ska vi se till att hon och de 500 000 andra pensionärerna med låg pension ska kunna leva tryggt i sina lägenheter?