onsdag 21 oktober 2009

Lisbeth Salander-kopia

Nu avslutar jag snart min läsning av Anne Rambachs andra roman. Hon berättar om Diane, en svårt traumatiserad journalist som hamnar i omöjliga situationer.
Mitt i läsningen går det upp ett ljus - det är ju en fransk Lisbeth Salander som stormar fram över sidorna. Hon tar samma risker, hotas på samma sätt av skuggor ur det förflutna och kan inte relatera till andra på ett sunt sätt.
Lisbeth är superpoppis i la belle France och har troligtvis påverkat fler än en författare. Boken som jag snart avslutar heter "doft av ondska" och handlar om en lansering av doften ENFER.
Den är elak. Mest elak mot företaget L'Oreal. Beskrivningen av ägaren till det påhittade parfymföretaget är en elak drift med ägaren till världens största skönhetsindustri. I den riktiga världen slåss arvingarna om hennes pengar. Hon ger dem till en playboy. I boken ligger ägaren till sängs och ruttnar bort ivrigt insmord med de senaste skönhetskrämerna.
Bilden är en påminnelse om att inte alla rynkor behöver smörjas bort. Än mindre skäras bort. Rynkor är vackra. Min underbara mormor hade ett ansikte, som levde, tack vare att spåren av hennes liv syntes.

5 kommentarer:

Jenny sa...

Inga skönhetskrämer i världen funkar mot rynkor! Ett tillfredsställt inre däremot brukar hjälpa.

Granne med potatisodlaren sa...

Du har såå rätt. Bättre att odla sitt inre.

Evas värld sa...

Ska man då läsa Rambach eller inte månntro? Kanske inte så sugen på Salanderkopior.
Det är så sant det där med rynkor. Tänk vilken energi vi ägnar ut våra utsidor och vilken ångest det ger. Nöjda blir vi ju inte för det finns alltid någon/något som talar om att vi inte duger. Nej man måste hitta en annan inre väg!

Granne med potatisodlaren sa...

Nu har jag nästan kommit till slutet. Där flörtar Rambach med Stieg Larsson. Hennes huvudperson köper trilogin i julklapp. Ja, hon är värd att läsa.

Evas värld sa...

Bra Eva! Det får bli höstläsning. Glada hälsningar från en Eva som ser Sopranos just nu på hotellet i Hoi An, sen kväll.