torsdag 1 oktober 2009

Minnesglas


Hittade två små tumlare i skåpet. Glasen fick jag av en försäljare på SAS i september 1981. Då for jag med min arbetskamrat på en Londonresa. Vi två skulle få se den nya Airbusen och spana in hotell dit vi kunde skicka de andra på företaget.
Jag kommer ihåg att jag den ena dagen stod i receptionen på företaget och planerade inför nästa tenta och den andra satt jag i planet och drack champagnefrukost.
Det var så på den tiden. Jobbade man som jag med översättningar, telefax, telex, telefon och resor fick man vara beredd. Beredd på att chefen utsåg mig till att följa med på vår researrangörs kundresa.
Det var ett äventyr att få släppa allt och hamna på lyxhotell vid Hyde Park. Vi fick se allt vi ville och äta fantastisk mat. Vi var på musical, teater och music hall allt var som en dröm för en fattig student. Hem for vi i första klass och det var då vi fick två glas var med SAS-loggan och några små olika spritflaskor att ta med oss hem.
Min arbetskamrat släppte av mig vid Hagaparken där jag skulle hämta min bil. Då i mörkret börjar nästa kapitel...
Bilen står och tjuter för att någon har försökt tjuvkoppla den. Jag släpper allt som jag bär på och rusar fram till folkabubblan vars dörrar står och slår, samtidigt som signalhornet tjuter. Bakom min rygg ser någon vad som händer och snor min resväska. Den var fylld av engelska böcker och billiga klädfynd som nu försvann.
Jag lyckas tjuvkoppla bilen och få slut på alla ljud. Kör sakta hem med en lite kasse i handen som innehåller min två glas och fem små spritflaskor.
När jag kommer fram till Friluftsvägen, i andra ändan av Råsundavägen ser jag hur mitt fönster står och slår. Inne i porten ser jag hur dörren är uppbruten och hur allt som fanns i skåp och lådor ligger uthällt över golvet. Ringer en kompis, hennes pojkvän kommer för att hjälpa mig. Vi slänger och städar och tvättar medan jag gråter och gråter. Sen tar vi hans jätteficklampa modell en halvmeter stor och åker tillbaka till Hagaparken för att se om tjuvarna lämnat väskan i buskarna utanför p-platsen. Det prasslar och låter när vi smyger runt. Vi hittar mina sockor och ett nattlinne men allt annat är försvunnet.
Väl tillbaka i lägenheten somnar jag helt utmattad. Men bara någon timme senare vaknar jag av att bilen stjäls och nu kör en ung full kille iväg med den. Det är det sista jag ser av min bubbla modell 1961. Den härliga spännande resan bleknar bort när jag polisanmäler alla brott som jag var med om. Och när jag anmäler allt till försäkringsbolaget då vill jag helst glömma min oväntade färd till London. Idag är det rätt kul att hitta de två glasen och minnas festen och lyxen och allt det jobbiga som händes sen.

6 kommentarer:

Lena sa...

Vilken historia! Och så bra berättad. Bra!

Eva sa...

Tackar!

Evas värld sa...

Oj Eva... det var en våldsam natt, vilken kontrast mellan lyx och drama!

Maria Moln sa...

Jag minns det Eva! Jag kommer ihåg hur olycklig du var. Och jag minns att du berättade hur ditt försäkringsbolag hade reagerat.det som hade hänt dig var för otrolig för att vara sann, eller något i den stilen, eller hur? Blev du ersatt för allt?

Eva sa...

Jag minns inte om jag fick allt ersatt. Jag kan känna känslan av förlust än. (och det gäller mest att det härliga med resan revs i bitar när jag kom hem.)

Jane Morén sa...

Det här var också en väldigt poetisk bild, helt i min smak.