Hamnade i min Renault Scenic. Vi rullade sex mil söderut.Promenerade i den klara höstluften på Storgatan i Piteå. Satte mig på ett retrokafé. Det heter Krokodil och är en kulturoas där både konstnärer, författare och musiker har en öppen scen. Idag var det Pite jazzklubb som stod för den musikaliska underhållningen.
Jag underhölls av två grånande herrar, som diskuterade de kvinnor, som de mött den senaste helgen.
Var de värda att satsa på?
(Jag tjuvlyssnade inte, det gick inte att undgå deras samtal.)
Den ene, som först erkände att han har fyllt 60, började konversationen med: "Jag tycker ju inte att hon kan matcha mig rent intelektuellt. Det känns som när jag låg i Uppsala, vissa kvinnor är gulliga men underklass, hon har säkert en dålig ekonomi."
Den andre grånande mannen lägger till: "Jag blev ett överlägset svin när jag kände att jag var mer kunnig och lärde mig saker."
Den förste avbryter och suckar: "Det förstörde den där djävla Uppsalatiden."
Den andre undrar om de ska flytta upp till scenen en trappa upp.
" Nej! För faan man sitter här och lyssnar gratis, det kostar minst femtio spänn att gå upp och se vem som spelar." Än en gång suckar den förste och skakar på huvudet. "Jag var väl hyggligt begåvad och tjänade lots of cash, hade lätt att få med mig nå´n hem. Men det blev aldrig något på riktigt."
Jag åt upp min pyttemacka med ost och skinka och var inte förvånad; är ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar