söndag 8 november 2009

Järnvägslinje till salu

Storbrittanien var först med att sälja ut sin järnväg. Både spåren och trafiken gick under klubban under Thatchers 80-tal. Sedan dess har det varit många olyckor, stora problem med att driva trafiken och ägarbyten hit och dit.
Idag är det linjen mellan London och Skottland som är till salu. Det privata bolaget som vann upphandlingen, (på tio år), har gett upp efter tre. Löften om måltider och service gick inte att hålla. I första klass serverades en kaka med te, istället för den måltid passagerarna hade betalat för.
Nu ska ett statligt bolag höja standarden och försöka hitta ett privat som kan driva Skottlandstågen inom 18 månader. Den statliga chefen börjar sitt arbete med att säga: Passagerarna ska inte tro att det kommer att bli som när brittiska SJ skötte tågen. "Vi kommer att fortsätta på samma sätt som det privata bolaget, men med riktiga måltider."
Här vid älvens strand har vi ett eget SJ. De sköter Norrlandstågen. Reglerna för passagerarna söder om Sundsvall är helt annorlunda än dem vi lever med. Ingen skulle tro oss när vi berättar om de gamla slitna vagnarna som vi får åka i på dagtågen. Ingen skulle vilja färdas med våra långsamma tåg söderut. Inte många vet att vi får lov att sova i Umeå om vi ska till Universitetssjukhuset med tåg.
Nu väntar vi otåligt på att vi ska få dubbelspår. Då kan allt fraktgods rulla söderut utan att ständigt stå och vänta på olika mötesstationer. Det ena spåret är stambanan, det andra kustjärnvägen, som funnits planerad i minst 15 år.Jag kommer aldrig att glömma det första beslutet om Norrbottniabanan. Då var min svärfar 83år,( han skulle ha fyllt 98 i år), han jublade och sa att äntligen skulle han kunna resa med tåget igen. Som gammal järnvägare saknade han tågresorna som han tvingats byta mot flyget. Då för 15 år sedan lovade politikerna att vi skulle få vår moderna järnväg till nästa år.
En resa till Umeå skulle ta knappt två timmar, en till Gävle fyra och en halv och till Stockholm sex timmar.
Idag vinkar jag av mina vänner vid byns station. De får snällt sitta på tåget i 14 timmar innan de är framme vid Stockholms central. Tre privata bolag har sedan avregleringen kört våra tåg. Vad vann vi? Att priset är högre och resan långsammare?

Inga kommentarer: