Jenny berättar om tröstläsning, och det gör Eva också på sin blogg.
Jag bara tänker på alla böcker i mitt föräldrahem som jag läst om nätterna. Hur jag har plockat ut bok efter bok ur de bruna hyllorna i hobbyrummet. Hittat stockholmsskildringar och mord i Stieg Trenters deckare. Gäspat mig igenom Rex Stouts gubbdeckare om den otroligt folkskygge orkidéälskaren Nero Wolf i New York.
Drömt om att studera vid Stockholms högskola tillsammans med Puck och Einar Bure. De två skrev Dagmar Lange om innan Christer Wijk och hans Camilla tog över.
Jag verkligen älskade att läsa serier. Att varje bok var en fortsättning på nästa. Det var tryggt. Det gav tröst.
Jag tror att det var när jag sakta men säkert tog mig igenom dessa snusbruna hyllor som mitt läsande formades. Inte en enda kväll utan minst en sida i en bok som alltid finns vid min sida. Idag finns det många böcker, många berättelser som tröstar mig när jag vaknar mitt i natten.
En natt häromsisten var det Graham Greenes Resor med moster Augusta som fick mig att må bra igen.
Den boken kan bota mycket melankoli.
3 kommentarer:
Jag älskade också att läsa böcker som fanns i serier, Dagmar Lange så klart, det finns en trygghet i att återvända till personerna man läser om. det är också trösterikt. Att veta att det finns många världar.
O la la! Très joli skulle jag vilja säga. Hur snyggt som helst. Moi aussi j'aime son style -le style S est magnifique! Hälsa henne det.
Jag kom på en hemskt danande serie med böcker som stod i en annan snusbrun bokylla hos mina kusiner. Böckerna om Jalna. Har någon läst de 27 delarna förutom jag och mina kusiner?
Ja, det är så fint nu så jag brister ut i ett lovord på ryska Krasnaja!
Skicka en kommentar