Ni känner igen bilden. Den enda som finns kvar i mitt album av barnkalasen med mormor och alla kusinerna. Göran som fyller två på denna bild blir 50 idag. Han är sig lik. Även om jag inte tror att aptiten på att äta saft med sked är lika stor nu som då, kan jag tänka mig att ingen kan missta sig. Det är han, dagens jubilar. Hoppas att kalaset idag blir lika kul som då.
tisdag 30 mars 2010
För 48 år sen
Ni känner igen bilden. Den enda som finns kvar i mitt album av barnkalasen med mormor och alla kusinerna. Göran som fyller två på denna bild blir 50 idag. Han är sig lik. Även om jag inte tror att aptiten på att äta saft med sked är lika stor nu som då, kan jag tänka mig att ingen kan missta sig. Det är han, dagens jubilar. Hoppas att kalaset idag blir lika kul som då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Så fin bild! Det är tråkigt att du inte har fler bilder- finns det ingen i släkten som sparat? Jag blir orolig för hur det ska gå med dagens digitala bilder, vad kommer vi att ha kvar av dem om femtio år?
Göran skickade just ett svar. Hans pappa har fler bilder. De ska jag be att få kopior på.
Jag undrar också vad som kommer att finnas när vi ska se tillbaka om 50 år. Hur många gånger har vi bytt teknik då? Kommer vi att kunna omvandla dagens bilder till framtidens bilder?
Hej Eva, tänkte svara på ditt inlägg i min blogg; jag har mixrat fram min bakgrund med hjälp av ett designverktyg i en ny version av blogger som man kan använda på prov, draft.blogger.com, klicka i den lilla rutan som visas på din sida högst upp till höger, sen går du in på "layout" och där finns det en ny flik längst till höger med nya mallar, teman och bakgrunder :-)
Tack. Då vet jag vad jag borde kunna klara av...
Mycket fin bild! Visst är det märkligt att själv kunna s ätta en rubrik som "För 48 år sedan". Det är hisnande. Tänker på min farmor som ofta när hon berättade om sin ungdom sa att det kändes som ett annat liv. Så känns det för mig. Min barndom, livet med två flickor och livet nu.
Oh ja det var ett helt annat liv. Men fortfarande finns det trådar och ingångar till detta som gör att jag kan känna mig hemma med mina mostrar, morbror och mina kusiner. Tack vare min mormors alla kalas tror jag.
Ja, det är verkligen oroande med bilderna och framtiden. Jag gör papperskopior på alla bilder som är viktiga, det är väl det enda helt säkra.
Det är nog den enda vägen. Beställa kopior så att det finns lite kvar av alla bilder.
Skicka en kommentar