Amandusskog är fylld med junistjärnor. Våra vitsippor som A sa när vi gick ner och njöt av alla skogsdofter. Det är länge sen Svens traktor rullade på stigen ner mot vattnet. Nu får vi titta ner och trampa rätt mellan skogsstjärnor, åkerbärsblom och björkskotten. Celina hon är inte nöjd. Det finns inga kattherrrar som vill uppvakta henne. Och trots att hon pratar högt och vilt stannar alla fåglar som byggt bo under altantaket kvar. De vill inte låta sig skrämmas. Istället sjunger de dygnet runt i ljuset som aldrig tar slut. Tystnaden finns inte, bara glädjen över att leva, och att allt lever.
4 kommentarer:
Vilken härlig text! Och alla poetiska namnen i den som Junistjärnor. Och den vackra bilden på glasbringaren med blommorna. Lantromantik!
Och morgonglädje! Vissa dagar börjar rätt. Och då blir allt bara bra av farten.
Så underbart det låter Eva!
Här är fåglarna i parken tuffa just nu, när jag är ute med hunden så dyker de ner och retar henne, bara för att flyga upp och gömma sig i grönskan igen.
Det är som att se på teater!
De är styrkta av kärlek och sång. Och då blir de lite retsamma och ovanligt tuffa.
Sommarkänslan håller i sig.
Skicka en kommentar