Det är så med vänskap. Man går ut. Försvinner ur varandras sikt. Men så möts man på en annan plats i en annan tid och det känns som vi sa hejdå igår.
Gammal vänskap kallar vi det. Inte riktigt lika gammal som kastanjen i Övedskloster.
söndag 25 juli 2010
Lång tid
Det är så med vänskap. Man går ut. Försvinner ur varandras sikt. Men så möts man på en annan plats i en annan tid och det känns som vi sa hejdå igår.
Gammal vänskap kallar vi det. Inte riktigt lika gammal som kastanjen i Övedskloster.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja,så är det med äkta vänskap. Man skiljs på grund av omständigheter flytt och dyl. Men det känns som omtiden sltått still då man träffas igen.
kram
Det är så härligt när det är så.
Gammal kärlek..., som man säger.
Men den gamla kastanjen hade drabbats av rost-sjuka.
Ibland händer det så mycket att våra vägar går isär; att det blir för många förändringar så att balansen rubbas. Då krävs det att vi anstränger oss och allt blir så mycket svårare.
Jag är glad att du finns nära. Fast du bor långt bort Eva. Ska vi säga att vår vänskap är kastanjegammal.
Den håller i lika många år i alla fall. Eller hur?
Skicka en kommentar