Det tog en dag att landa. Resan från den vita sanden i söder till den röda vid älvens strand tog tio timmar. Och ett dygn. Det är som om jag behöver vänta in mina tankar och som om kroppen behöver vänja sig vid att bara vara hemma. Ljuset är nytt. Luften är ny. Och ändå är det bara det gamla vanliga.
2 kommentarer:
Kan man säga välkommen hem till dig fast jag är i Bretagne? Gör det i alla fall. Du hade en lång hemresa förstår jag. Både i tiden och mentalt.
Och nu är det samma fuktvärme här. Sitter i solen och läser. Vilar. För imorgon är det bara att hänga en ny utställning som ska vara lördag-söndag.När kommer ni hem?
Skicka en kommentar