 |
| Kirunarosens nypon |
Vad det betyder? Jo, att vi här vid älvens strand har vaknat till bistra vindar i flera veckor nu. Det betyder att vi har tagit fram våra yllekoftor och att de som cyklar till jobbet på morgonen har satt på sig vantar. I augusti.
Det är ett ord som får mig att rysa. Ett ord som får mig att må illa. En illustration till det franska uttrycket "je suis mal dans ma peau". I översättning ungefär "min hud är för trång".
Jag har bott här i mer än 20 år och det är den första gången jag inte har kunnat simma i älven vid skolstarten.
Det är vad det fula ordet temperaturunderskott betyder.
12 kommentarer:
Det är väl ett underbart uttryck. Je ne suis pas bien dans ma peau, brukar jag också tänka ibland när jag vantrivs i mig själv. Vantar i augusti, vilken mardröm! Annars är jag ylle-förhoppningsfull och har hittat en outlet för isländska stickade saker dit jag ska under mitt Islandsbesök :) men jag vill inte ha vantarna än!
Det är ett mycket användbart uttryck. Jag brukar tänka på det när man trängs i flygplan. Då känner jag mig oftast helt overklig.
Dit hade jag gärna följt med för att leta efter mjuka, varma, sköna kläder. Hoppas att du hittar något som du vill ha.
C'est terrible. Moi aussi je suis mal. Malgré le soleil d'aujourd'hui.
Det är bara att konstatera. Sommaren försvann som ett skott. Tur att den var fin i år så länge den varade.
Det gäller att glädja sig åt alla olika nypon som finns på rosenbuskarna och de vackra röda rönnbären. De är så många att jag börjar bli rädd på förhand inför all snö som ska komma enligt bondepraktikan.
Melankoliskt är det när den kyliga luften väcker mig till liv på morgonen på väg till brevlådan.
Vantar -nej! Jag håller tummarna för att vädret vänder, det låter så oerhört härligt att simma i älven!
Sofie det är härligt, bara det kommer några varma grader till. Nu är det fem. Och då behövs vantarna.
Oj, det låter härligt, men så kan man ju egentligen inte säga, det förstår jag ju! På med vantar och raggsockor!
Carina jag förstår att du är friskluftsnostalgiker, men det är inte jag just nu. Det är för tidigt.
Klart jag är! Men jag är också hemmablind här, ibland får jag påminna mig om att det faktiskt inte är naturens fel att jag blir trött på det karibiska livet. Jag vet ju, men glömmer det vidunderliga jag har runt husknuten.
Jag minns din berättelse om utflykten upp i bergen. Sedan dess drömmer jag om att få komma dit. När allt är jobbigt kan jag tänka på dina fina bilder på oändligheten, naturen och känna mig i balans.
Håller med föregående kommenterare om ett fantastiskt uttryck: "min hud är för trång".
Här, där jag bor, har kylan också krypit sig in under huden. Igår fick jag sätta på elementen i huset. Förra året gjorde jag det i oktober. Temperaturunderskott som sagt...
Jag ser i min almanacka att förra året var det så här svalt först i mitten av september.
Börjar tänka på att beställa mera ved, i augusti...
Skicka en kommentar