Hittade en biljett och packade. Landade hos mamma och fortsatte med korsordet. Halkade fram i Sibirien, och ja, jag förstår att alla klagar. Huga vilka isvallar det var på trottoarerna.
Sitter och spanar ut på det grå ljuset, och det är ljusare. Känner hur vinterluften smyger in genom några små hål i fönsterkarmarna. Njuter av tjocksockor, yllekofta, värmeljus och ett nybryggt ångande kaffe.
Men jag känner mig olandad, inte på plats, måste vänja mig, och prova på att vara stockholmare efter 25 år igen. (I alla fall vardagsgäst i januaridagern.)
3 kommentarer:
Inte som han som insett att han bodde "lokalt", för han hade alltid sånt väder som sades vara "lokalt".
Kan förstå dig. Olandad är det ditt ord? Eller finns det i norrländskan där man ofta har o-prefixet?
Cecilia den var bra. Det ska jag tänka på nästa gång de säger lokalt väder...
Maria, jag vill tro att det är mitt eget uttryck. Men jag är nästan säker på att en pitebo redan har sagt det. Det är de som missbrukar o-prefixet mest.
Skicka en kommentar