tisdag 8 mars 2011

Söderläge

Jag ser ut över Bottenviken och känner mig som en del av hela världen.
Vatten förenar.

Inget kluckande men en oändlig rymd. Inga krusiga vågor men knastrande iskristaller.

Det känns helt överkomligt att ta en promenad ner till Ålandshav.

4 kommentarer:

Jane Morén sa...

Ökenkänslan. Nu kom jag på det, det är den jag söker. Läste en gång en artikel om att vissa människor behöver uppleva ödsligheten i naturen för att kunna tänka, skapa. Det är det jag gör i de här bilderna. Grymt vackert, skön, fridfullt, starkt!

Granne med potatisodlaren sa...

Öken eller vidder. Jane jag blir så glad när du gillar mina bilder.

Maria Moln sa...

Håller helt med dig. Visst är det så som du beskriver. Lockande och förenande. Allting kommer närmare och känslan att man inte är längre bort än några timmars promenad. Har själv stövlat iväg på isen vid Fålludden en gång. Men aldrig ut på något hav förstås.

Granne med potatisodlaren sa...

Näshultasjön är mer lagom för en promenad. Här känns det nära men, hu, vilka långa veckor på isen innan man är framme vid Ålandshav.

Samtidigt är bara tanken på att det är samma hav här som på Österlen helt härlig.