Igår hände två saker ute. Jag satte ihop pallar med kragar för att kunna odla utan ogräs. Och både J och S klippte årets första gräs. När jag rensade i rabatten innan pallarna kom på plats hittade jag en dubbel vitsippa. Jag planterade den 2004. Det jag undrar över är varför den inte har spridit sig. Det är så ibland att plantor som borde växa bara lider i det tysta och överlever. Det är inte så konstigt att det blir så ibland. I morse halkade jag på frosten när jag klev ut klockan fem.
4 kommentarer:
Akta dig för halkan! Tack för din intressanta kommentar om konsten. Den lilla vitsippan knyter nästan an till det temat. Hur många kvinnliga konstnärer -och författare, har inte fått växa i mörker under historiens gång!
Jag hade inte tänkt på hur bra vitsippans liv i skuggan av alla andra i rabatten illustrerar många kvinnliga konstnärers karriär.
På biblioteket diskuterade vi att en vanlig karriärväg de senaste åren är att hitta rätt partner.
Varje dag lär jag mig något nytt om odling. Så det är för att slippa ogräs man har pallar, jag i min enfald trodde det var för att det inte skulle blåsa kallt på de små skotten;)
Jag tror på att pallodlingen är bra både mot kalla vindar och ogräs. Och mot onda ryggar...
Skicka en kommentar