fredag 2 september 2011

Staten och kapitalet

vrålade Ebba Grön och vi andra stämde in. Moderata ungdomsförbundet för att staten skulle ta sin hand från de företag som vi äger gemensamt, vänstern för att de såg ett hinder i att staten samarbetade med kapitalägarna. Att en Wallenbergare överhuvudtaget skulle ha blivit påtänkt som ordförande i ett statligt företag är en sensation, inte minst i det symbolladdade LKAB, det skriver Svenska Dagbladet. I Dagens Nyheter är rubriken Finansmarknadsminister Peter Norman har öppnat dörren för privat ägande av gruvbolaget LKAB.

Jag undrar varför staten ska blanda in familjen Wallenberg igen, LKAB förstatligades ju 1956. Vilket har räddat företaget genom krisår.

Men om regeringen vill sälja delar av LKAB får Marcus Wallenberg en exklusiv chans att undersöka vad han vill lägga bud på. Men vad som kommer att hända det vet vi inte än, vi kan bara gissa.

Regeringen föreslår också att de som skänker gåvor till ideella organisationer som Cancerfonden, kyrkor, Läkare utan gränser osv ska får göra ett avdrag på högst 1500 kronor per år.  Också det ett förslag som diskuterades hett när frågan om statligt bistånd var på tapeten.

Hur vårt samhälle har förändrats kan vi förundras över när en förare av en lokalbuss i Luleå inte låter en 7-åring följa med när hon inte hade köpt en förköpsbiljett. Ett tecken i tiden att vårt samhälle har förändrats en del. Visst var vi ett samhälle med auktoritetstro och strikta regler före avregleringarnas 80-tal, men om en konduktör ville slänga av någon biljettlös hände det ofta att andra passagerare gick in och betalade. Jag har fortfarande varma minnen från en resa med tåg. Det var första maj och mitt betalkort slutade att fungera. På Arlanda fanns ingen möjlighet att köpa biljett utan ett fungerande kort, men när jag kom ombord på regiontåget mot Sörmland fick jag åka med och lova att köpa en biljett på stationen när jag klev av. Lycklig kom jag fram och rusade till biljettkassan. Så kan det också vara.


Nu är det evigheter sen jag var på en fest där vi sjöng Staten och kapitalet. Senast var det när vänstern mötte högern på en stor baluns i Lund. Alla skrek lika högt oavsett politisk ståndpunkt.



2 kommentarer:

Jane Morén sa...

Så vacker tavla och tänkvärda ord som alltid när du skriver!

Granne med potatisodlaren sa...

Tack. Och tack igen.