I morse läste jag ett inlägg skrivet av en uppburrad igelkott.
”Gud vad det gnälls på Stockholm. Känns lite som om folk biter den hand som föder en. Men visst, vi i Stockholm är villiga att jobba långa arbetsveckor, betala mesta delen av inkomsten i någon form av skatt och skicka ut den till arbetsvägrande lantisar i alla landets hålor för att vi faktiskt gillar våran stad.” /Erikkkk
Ser ni honom framför er?
Han sitter där i sin bil och köar. En morgon till på väg till jobbet.Alla andra på kontoret har barn som måste hämtas, lämnas och som är sjuka ibland. Men vår vän han är alltid på plats och sitter alltid kvar till sist.
Han har ingen tid att se utanför sin bubbla. Ingen chans att se hur det mest hänger ihop. Han har krypit ihop i försvarsställning. Han har spärrat ut sina taggar. Och då är det inte lätt att uppfatta hur alla dessa skattepengar som skapas i övriga Sverige forsar in i Stockholms län. Ja, Stockholm har den högsta regionalbruttoprodukten. Skam vore väl annat.
Näst högst har vi i Norrbotten. Utan att staten öser infrastrukturprojekt över vårt län. Här får vi nöja oss med järnväg från 1888.
Nu hoppas vi att alla i vårt land kommer att få chansen att känna sig som en del av det hela. Inte som små taggiga bollar isolerade i storstadens anonymitet.
2 kommentarer:
Jag ser honom framför mig Eva. Och jag kommer alltid i sådana tillfällen tänka på att kunskap är makt, det man vet kan man också påverka och inte bara bli sittande med taggarna utåt och osa skit helt planlöst hit och dit.
Det är så tråkigt att andan i samhället gör dessa arbetssamma trötta män så rädda och missunnsamma. Jag kommer inte att glömma den rasande kollega som jag mötte på en kurs som bara skrek att alla Haparandabor borde får betala för att de är så sjuka.
När han fick klart för sig att de sjuka i Haparanda kommer från industriorterna i södra Sverige där de har arbetat häcken av sig blev han något tystare. Sjukförsäkringsreglerna gör det omöjligt för sjuka finländare att återvända hem efter ett långt arbetsliv i Sverige. De väljer att bo nära för att kunna leva på finska i alla fall. Och det kan inte vara kul att hemlandets regler diskriminerar dem som skickat hem pengar och stöttat under alla år i Sverige.
Skicka en kommentar