De stora medierna som vi alla möter varje dag har samma infallsvinkel. Nästan jämt. Vilket kan bero på att de som är chefer på dessa redaktioner bor och lever i samma miljöer. De ser inte de problem som uppstår på andra platser i samhället. Ja, för på de platserna finns det inte någon som har makten att berätta.
För våra vardagliga bekymmer ser olika ut.
När jag gruvar mig över dammet under sängen och granbarren i hörnen tänker jag mest på att det är så tråkigt att dra runt med dammsugaren. Försöker komma på bra musik som överröstar bullret från den. Men när jag talar med en gammal bekant i huvudstan är hennes bekymmer helt andra. Hon har bytt städbolag och känner att hon måste vara hemma och vakta de nya städarna. Hon undrar om hon blir lurad och om grannen har valt en bättre städfirma.
När jag frågar henne var vår gemensamma skolkompis tagit vägen förväntar jag mig ett svar, typ, han jobbar med datorer och bor här i stan. Men svaret jag får innehåller både i vilken villaförort han bor och vilken position han har på jobbet. Två markörer som är viktiga. Ja, för dem som bor och trängs i en vilt växande stad. I en värld där man inte har tillgång till nära nätverk.
5 kommentarer:
Hum, låter som ett fattigt liv om det enda man har att bekymra sig om är den nya städfirman och statusmarkörer. Ett ängsligt liv också, nästan lite sorgligt. Blir inte arg, utan mest ... beklämd.
Beträffande media har du rätt, många journalister (inte alla) skriver för varandra. Det är synd.
En kompis som umgås i sk kretsar berättar att det snackas mycket om "tjänstefolket". Precis som i TV-serier om brittisk överklass, där man ägnar en stor del av sin tid åt att övervaka eller skvallra om sina anställda. Kommer att tänka på det där underbara kapitlet i Pippi Långstrump där hon är på kafferep och det diskuteras hembiträden.
Karin, Pippi Långstrumps variant, den gillar jag. Vår tids återgång till pigsamhället den klarar jag inte av. Varför ska vi skapa jobb utan ekonomiskt innehåll?
Annika jag har tänkt mycket på olika perspektiv när jag har lyssnat till de så kallade politiska reportrarna som inte klarar av att ställa politikerna som sitter vid makten till svars för upphandlingarna av äldreomsorg, eller skola för att ta ett exempel. Det spelar ingen roll vilken färg politikerna har, reportrarna klara hur som helst inte av att lyfta fram vem som har ansvaret.
Det där med en klick som hörs mycket i media och som sprider sin lilla världsbild tycker jag är ett problem. Det är som med politikerna. Det borde därför vara regel på rejäl verklighetsordination för dem med mycket att säga till om med jämna mellanrum.
Ja, i alla fall för dem som har makten att välja vad som ska står överst. Debatteras mest. I slutet av december kom SCB:s siffror över hur de rikaste blir rikare och hur de fattigaste 10 procenten t o m fick sina inkomster minskade med fem procentenheter. Ett systemskifte av rang. Men varken Rapport, Aktuellt eller DN ägnade någon som helst kraft på att försöka förklara vad som händer.
Det är då jag i alla fall förstår att redaktörerna inte bor i Högdalen...
Skicka en kommentar