Då tänker jag på något helt annat. Jag läser att det är Valentin idag. Valentins dag. Alla hjärtans dag. Mormors födelsedag. Dagen då årets paket från Chicago öppnades. Det var fyllt med presenter till alla som fyllde år i februari. Mormor fick amerikanska förkläden och volangprydda kökshanddukar. En flaska med amerikansk eau de cologne och en kofta i gnisslande akryl. Vi barn fick klänningar i gnistrande nylon med dubbla hårda underkjolar. Barbiedockor med böjbara ben. Bilar med batteridrivna lyktor och tutor. EP-skivor med den senaste musiken. När vi var tolv år gamla kom det vi hade längtat allra mest efter. Tant Ulla hade köpt jeans till alla grannbarnbarn.
Den dagen var speciell. Doften av denim och billig parfym från Avon. Den kombinationen gör mig helt lycklig än idag.
Det fanns inte en själ som kände till alla hjärtans dag när vi berättade om vårt paket. Ingen förstod sig på "det amerikanska tjafset med rosor och hjärtan". Det gör jag fortfarande inte.
Kände mig som en fågelholk när jag såg hur eleverna sprang runt med rosor på skolan. Livet är inte en dålig romantisk komedi får jag lust att ropa. Livet är livet och större än så.
Till och med den 54:e dagen med snöyra.
5 kommentarer:
Tack för fin text med många minnen, speciellt Avon och gnisslande acryl;) och jag ropar med i din mening: "Livet är livet och större än så".
Tack. Tänk till och med de obehagliga polyesterfibrerna är produktutveklade och går att ha på sig idag.
Fantastisk tidsbild! Och visst var det så att det inte fanns något Valentin-relaterat eller ens Alla Hjärtan förrän tidigast någon gång på femtiotalet? Och så ros-terrorn, som jag hoppas allt fler skolor har vett att förbjuda. Popularitetstävlingens baksida liknar ju alltid mobbning.
Ja ros- terrorn är förbjuden på vår skola. För några år sedan ville elevrådet ta emot beställningar så att alla som ville skulle få skicka rosor på skolan och de skulle dela ut...de fick de inte. Efter ett resonemang med dem om att det är elakt mot dem som blir utan, så delade de ut rosor till alla elever. Det var ok, men intresset var borta året efter det. Nu undrar jag hur många skolor som har skönhetstävling på skolan varje lucia?! Att tillåta det är också fel tycker jag.
Ni är som vanligt vuxna, Maria och inser att tonåringar inte kan ta konsekvenserna av sina förslag. På högstadiet i byn hade de tom en bal i nian där eleverna kom åkande i bilar värda miljoner och köpte klänningar från både London och Paris. När jag stilla frågade om balen inte var för att alla skulle sy sina kläder, det hade varit målet förr. Då tyckte de vuxna att jag var gammaldags. När Signe hade bal blev musikläraren akutsjuk så allt tog slut med att en ambulans kom till skolan. Och då fick vi veta på skolavslutningen att de hade valt balens drottning, kung, vackraste paret, tjusigaste klänning osv.
Det rök ur mina öron när vi satt där och fick se hur lärarna var med på att premiera det vi vuxna aldrig hade gått med på.
Klokt att ni på Asken fortsätter att vara vuxna.
Skicka en kommentar