Tidningsbudet på moped väcker mig till plusgrader och småregn. Först vet jag inte var jag är, sen ser jag äppelträdet. Det som var en kärna 1965. En kärna som mormor och jag planterade i en stor kruka. Efter några år fick den lilla plantan bosätta sig i rabatten utanför hennes port på Stiernhielmsvägen. Och när vi hade sett hur det växte över sommaren tog vi med oss plantan till mammas rabatt. Nu står det där och ni ser ett äppelträd när jag ser mormor.
4 kommentarer:
Vad fint Eva! Jag ser min mamma när jag ser hennes Ödesträd blomma i mitt hem.
Vad kul att ha ett levande minne av någon som man håller kär. Min mamma vårdar en mårbackapelargon som kommer från hennes mormor född 1878.
Fantastiskt med ett äppelträd från en kärna! Funkar det? Jag menar kan man äta äpplena? Vi har två vildsådda äppelträd på landet, ett jättegott och ett oätligt, men vackert.
Äppelträdet ger gröna syrliga hårda äpplen som vi inte vet namnet på. Vi brukade göra mos på frukterna. Nu när det är så här vildvuxet blir det väldigt få äpplen. Det blommar i alla fall och då är det en stor blekrosa krona som glädjer alla som går här förbi.
Skicka en kommentar