Ibland kan en liten, liten bacill ta hem hela matchen. Jag hade inte en chans. Men nu efter tolv dagar är det jag som kan lyfta min hand i luften och känna mig som en vinnare. Jag förlorade min dröm om en vår på Österlen och fick uppleva något annat. Jag fick ta varje dag på försök. Men nu har den vanliga verkligheten dragit fram solsken, fågelsång och dammråttor ur hörnen.
Visst är det vackert på slätten utanför Hammenhög?
2 kommentarer:
Välkommen tillbaka! Visst är det jobbigt att inte orka - men härligt att komma tillbaka! Kram!
Tack fina Eva. Du om någon vet ju hur det är med elaka baciller. Jag har inga minnen från de första dagarna med hög feber. Hann vara frisk en timme, sen var det kört.
Skicka en kommentar