Inte för att det är kallt. Mer för att jag är orolig. Planet till New York lyfter snart med S. Tänk att jag inte kan låta bli att tänka på allt som kan hända. Dagens uppgift är att träna på att tänka på allt positivt. Allt underbart med att vara ung och ha sparat till sin drömresa och att få genomföra den. Hårdträning gäller.
4 kommentarer:
Härlig vårglimt i bilden! Kära Eva , känner så väl igen den oron. Det gäller att tänka på allt det roliga de får vara med om och uppleva. Så också försöka minnas den ungdomliga lusten till äventyr som vi också hade en gång...visst minns du? Krama Signe också, det hjälper. Du påminns då om hur vuxen hon är och att hon måste få leva sin drömresa. Det är ju egentligen det vi önskar våra barn. Självständiga och starka ger dig sig ut i världen. Ibland ligger den världen lite långt borta, rent geografiskt. Kram!
Och nu måste planet ha landat och allt har gått bra! Jag brukar trösta mig i liknande situationer med att tänka på alla plan som flyger samma rutt HELA TIDEN och hur utomordentligt sällan det är att något händer. Men visst är det ängsligt innan de är på fast mark igen, det är det!
Nu har S ringt från Arlanda precis innan hon klev på planet. Nu får vi vänta till i morgon innan vi får höra något igen.
Ja,Karin jag måste tänka så nu när de har klivit på planet på Keflavik. De landar inte förrän 01.00 i natt. Så precis som du säger på jag tänka på att de flyger samma rutt varje dag.
Skicka en kommentar