fredag 11 maj 2012

Diagnos: Nostalgi

Scillan doftar blått. Det inbillar jag mig i alla fall. L som kommer på besök säger sött. Violsött. Som barndomens tablettask med violkarameller. Nostalgi.

Nostalgi kan också vara att minnas hur det var i Laver. Boliden provborrar och tycker att det ser positivt ut för en ny gruva. Gruvsamhället utanför Älvsbyn byggdes för att alla 350 invånare som bodde där skulle ha tillgång till det moderna. Då byggde gruvföretaget ett mönstersamhälle med skola, vägbelysning, fjärrvärme, varmt och kallt vatten i kranar inomhus, och Folkets hus trots att gruvan bara var igång ett tiotal år.

Nu kräver Northland inför gruvans öppning i Kaunisvaara att stat och kommun ska skapa infrastruktur, regeringen lovar 15 mil trådlastbilsväg. Bullrigt blir det annars. Då var det företaget som ville bryta malmen som skulle betala alla kostnader. Nu är det skattebetalarna som bidrar.

Allt var inte bättre förr, långt ifrån. En sak som jag är säker på var bättre var politikers inställning till ungdomar. Det fanns inte en enda politiker som skulle våga tjata om att ungdomar inte är värda avtalsenliga löner och förmåner. Nu har forskning vid Umeå universitet visat hur osäkra anställningar påverkar unga människor.

Människor med olika funktionshinder arbetar till riktiga nostalgilöner. De får 8 kronor per timme i Luleå kommun och det är samma lön som på 1970-talet. Dessa arbetstagare tvättar och rekonditionerar bilar på Flygfisken. Tänk er att varje dag gå till jobbet och tjäna mindre än vad bussbiljetten kostar. Sättet att tänka påminner om när en gammal företagsägare gick in och förhandlade om löner i det företag som han hade drivit för 20 år sedan. Han erbjöd sina anställda 20 öre mer per timme i 2004 års avtalsrörelse.

Äkta nostalgi är att spara på hamnkranen i Södra hamn i Luleå. En kran från 1950 som lyfte styckegods. Jag gillar dess utseende. Den blekta blå färgen.Här plockar man ner kranen inför renoveringen.  Men vissa anser att vi som hamnar i det nostalgiska bruset borde söka hjälp. Det fick kvinnor göra i slutet på 1890-talet om de fick diagnosen nostalgi. Männen fick under 1880-talet samma diagnos och då var den en statussymbol.

Nostalgisk är i alla fall inte Amer Abd Hameed.


Han har gjort en film om hur det är att leva på flyktingförläggningen i Boden. Den ser jag fram emot att Sveriges television sänder. 








Inga kommentarer: