Kommissarie Banks har jag endast mött mellan pärmarna i Peter Robinsons deckare från Yorkshire. Igår steg han fram på teveskärmen. Denna gång i en serie som är generös med de grå nyanserna i samhället. De räcker till de tre kvinnor som delar centrum med Banks och till honom själv.
Den vackra, är en polis som jobbar med internutredningar och som töjer på lagarna och reglerna, den hårt arbetande kan inte låta bli att skapa problem för ett vittne som gett information till tidningarna och den patrullerande hjältinnan har alkoholproblem och går över gränsen när hon ska freda en kollega. Ingen har bara en dimension utan de har flera. Det var antagligen därför jag fastnade och inte stängde av.
Peter Robinson skriver inte längre polisdeckare om kommissarie Banks. I vårens bok, En förgiftad man, berättar han om vad som gör att en empatiskt person kan drivas till att ta livet av en människa. Historien utspelar sig under det mest isande av kalla krigets år och berättar om vad människor kan göra utan att ifrågasätta. Varken målet, medlen eller makten.
Teveseriens första avsnitt innehåller en beskrivning av de onda krafter som förstör människor och som leder till katastrof. Små vidrigheter som travade på varandra blir till ett oöverstigligt berg av ondska. Jag minns inte att böckerna var så här implicita när det gäller våldet, men trots det skrämmande grisiga som finns med i bild är teveserien inte en våldsspekulation. Det beror på att det är en engelsk produktion. Allt ryms. Det är inte så där snålt som i de amerikanska serierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar