Det här stora kliven mellan regn och plusgrader till glittrande frost på bara några timmar ger lite spänning i mörkret. Vi vaknar till. En ny vardag med sol. För så är det bestämt. Alla dagar när det är lov eller ledigt har solen en annan plats att skina på.
Allt enligt de förutsägelser som många forskare gjorde redan i slutet av 1980-talet. Växthuseffekten kallade de klimatförändringarna. Vi skulle se hur isen runt polen försvinner allt mer för varje år som går. Nordostpassagen skulle öppnas och Golfströmmen svalna, av allt smältvatten.
Helt nya årstider fanns med i prognoserna. Den snörika vintern i norr, den våta vintern i söder, den blöta våren, den ännu blötare sommaren och den dyngsura hösten. Om det stämmer?
Måtte de ha fel. Inte bara för att vi skulle flyta bort med vattnet i älven. Utan också för att de som bor söderut behöver regnet. Deras prognos var då, för 30 år sedan, ökenhetta på sommaren och torka resten av året.
Det finns andra prognoser som jag hoppas aldrig slår in. I bakgrunden hör jag hur en trosviss ung kvinna tjatar om att alla unga har för höga ingångslöner. Det är orsaken till att de inte får några jobb. Men i studion sitter också en äldre man och efterlyser rätt åtgärder till rätt personer. Han berättar att många unga behöver utbildning. Dessutom anser han att de som arbetar behöver vidareutbildning för att våra företag ska vara konkurrenskraftiga i framtiden.
Den unga kvinnan hon efterlyser fler jobb utan ekonomiskt innehåll. Ni vet jobb som subventioneras. Var dessa arbeten ska ske och vad de som arbetar ska göra kan hon inte svara på. Eller vill inte.
Helt nya jobb? Eller jobb gamla som gatan? Det får varken vi eller andra veta.
För att knyta ihop morgonen tänker jag på att det goda med att den stora kylan inte har anlänt är att citrontimjanen doftar och lever i landet ute. Det hade varit en omöjlighet för 30 år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar