Snön kvider under storstövlarna när jag stampar och ropar, Celina var är du? Var har du gömt dig? Varför kommer du inte hem? Så här har vi ropat och frågat sen igår kväll. Det är oroligt och skrämmande med en liten katt som glömt sig kvar ute i det isande kalla stora mörkret. Det är en liten tröst att fullmånen syns över horisonten i norr. Måtte vår fina Celina hitta hit igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar